Sam simmade med frambenen

Sam var modig idag och plumsade i efter bollen. Det var simdjup så han började simma med frambenen men glömde bort bakbenen. Jag har aldrig funderat på hur en hund simmar men nog måste de använda bakbenen. Det tyckte inte Sam som snabbt utarbetade ett nytt simsätt - Frambens sim. Skämt åsido så dröjer det nog inte länge innan han börjar att använda bakbenen. Sam är ju klok. När endast frambenen används blir det vingligt i vattnet. Det såg mycket roligt ut när han tog sig fram.
Försökte att få Chive att simma med mig ut på sjön. Det var inte populärt. Vi får försöka igen imorgon. Hon hoppade dock i från bryggan och det var modigt, tycker jag.
De två kiden var på plats i morse. Skönt!
Annars lider nog hundarna i den 30 gradiga värmen. Lagom är bäst!

Rådjurskid i vallen

Rådjuren lägger sina kid i vallen och när den ska slås blir det en dödsfälla för kiden. I en av våra vallar har vi en get med två kid. Vi såg dem så sent som igår. När vallen skulle slås såg traktorföraren att geten hoppade iväg och det är signalen till att det finns kid kvar i vallen. Hon lämnar kiden för att locka med sig fienden.
Jag tog med mig några hundar och gick igenom vallen. En av kiden sprang iväg mot skogen. Ingen av hundarna följde efter utan alla lydde min inkallningssignal. Nu gällde det att hitta kid nummer två. När kiden blir oroliga ligger de och trycker hårt i vallen. Att göra sig osynlig är ett bra försvar. Jag fick gå fram och tillbaka och upptäckte sen kid nummer två. Tyvärr såg jag inte om hon skuttade ut ur vallen utan gick fick leta extra noga så att kidet inte hade lagt sig igen. Jag gick t.o. m. och bytte hundar eftersom värmen (27 grader) gjorde det svårt och jobbigt för dem. Det var lätt att se vilka som hade dålig kondition och vilka som orkade jobba i den höga vallen. Nu vet jag att jag måste ta tag i konditionsträningen.
Vallen blev slagen och förhoppningsvis klarade sig hela familjen rådjur. Ännu har jag inte sett dem men de är säkert tillbaka imorgon.

Valpträff Jet- och Intensive kullarna

Idag var första kurstillfället för de fyra månader gamla valparna ur Intensive- och Jet-kullen. Det är alltid lika roligt att återse de små valparna som nu hade vuxit på sig och alla såg mycket trevliga ut. Förarna har gjort ett bra jobb och fått fin kontakt med sin hund.
Vi tränade linförighet. Att gå fint i koppel är inte alltid lätt. Här gäller det att föraren är konsekvent och inte tillåter att hunden drar. Gå hellre korta sträckor med många sitt vid sidan och skapa därigenom kontakt. Glöm inte att belöna med både godis och rösten när hunden går fint vid sidan.
Vi övade sitt vid sidan med kontakt och belöning ur vänster hand och sitt tecknet med höger hand. Det var svårt att göra två saker samtidigt men med lite tränign ska det nog bli flyt på förarens olika uppgifter med händerna. Valpen kan också belönas framifrån men det är en annan träning.
Vi gjorde inkallning med hjälp av godis och klappade händerna framför oss. Allt för att bygga upp en bra avlämning av apporten. Här kan även pipans två inkallningssignaler användas. Viktigt att alltid låta lika när vi blåser i pipan. Inkallning kan vi aldrig träna för mycket med en valp.
Nästa träff om två veckor ska vi göra de första apporteringsövningarna och presentera vilt. Då är det viktigt att inkallningen fungerar annars måste apporteringen vänta tills inkallningen är befäst. Så träna inkallning!
Tack alla valpköpare som kom och tack för det fina arbete som ni lagt ned på er valp.

Jet Power kallad Sam

Igår bar det av till Sörmlands hundskola för att få mina tankar om Sam bekräftade. Han är nu 4 månader och fortsätter att vara lugn och sansad. Carina testade tillgängligheten och även intresset att följa efter ett byte dvs den rullande bollen. Vi fortsatte med gropen. Vid gropen kastades bollen som Sam gick och hämtade. Sedan lade Carina ned bollen i gropen som var täckt av nytt granris. Sam fick lite hjälp att komma igång eftersom han irriterade sig på en fluga/mygga. Han gick fram till gropen och böjde sig ned och tog bollen. Sam gick inte ett steg för mycket. Momentet efter gropen var dådkraften. Håkan tog fram frigolitgubben, ca 1 meter hög och placerade honom på vägen. Vi började gå mot gubben och på en gång upptäckte Sam honom. Han gick några meter och stannade sedan och frustade och försökte lösa sitt problem. Han fick hjälp av oss genom att vi närmade oss gubben men i stort var han metodisk och gick sedan fram och lade omkull gubben och bet lite i honom.
Sam är en hund som upptäcker det mesta i sin omgivning och det är en bra egenskap för en jakthund. Han har mycket bra nerver och det är därför han alltid är lugn. Han löser sina problem och hetsar aldrig upp sig. En hund som har koll på omgivningen och det som sker utan att behöva agera ständigt.
Hans koncentration gör att apporterna lokaliseras snabbt eftersom han är så fokuserad. Hans jaktkamplust är balanserad och det fick vi bevis på när han var stadig för ca tjugo duvor som lyfte tio meter framför honom. Han tittade efter dem och satte sig sedan ned och tänkte igenom vad han upplevt.
Sam är tillgänglig men inte överdrivet och med rätt förare och träning kommer han att vara en lojal följeslagare.
Ja, det var i grova drag vad som testades denna dag. Att Sam, denna underbara hund, blivit kvar är nog mest slumpen. Alla valpköparna var inriktade på en svart labrador och Sam blev kvar eftersom han är gul.
När hela kullen efter Searover Cosys Arraks och Huntrets Pippin är ca 6 månader kommer de att göra hela FART - Fågelhundarnas arbetstest. Ska bli intressant att se de andra i kullen.

Hot hundarnas vattenträning

Idag tränade jag tillsammans med två av Hot kullens unghundar och E. Vi tränade igångar och markeringar i vattnet i den lilla viken. Helt underbart väder!
Hot kullens två unghundar som var med ökar sitt självförtroende i vattnet för var gång som vi tränar. Roligt att ha så intresserade valpköpare som är träningssugna.
Pippin fick ta det lugnt och gjorde några fina markeringar. Med hjälp av långa kast med bollkastaren fick jag ut henne långt på en rak linje. Jag måste se till att hon lyckas finna sin apport utan att hon tar egna initiativ. Vattnet triggar henne mycket. Idag simmade hon från viken in till båtplatsen utan att stressa upp sig. Hon simmade metodiskt bredvid båten. Hon lär sig snabbt. Det var bra att hon fick simma mellan vattenarbetet, då blev hon lagom trött och därmed ej så het.
Chive behöver en glad matte för att känna sig bekväm med vattendirigeringarna. Om jag leker upp henne, så går hon frimodigt in i vattnet. Jag måste hitta rätt balans. Vattenmarkeringar är inga problem, där lyckades hon riktigt bra idag.
Style verkade trött eller så var hon på sin vakt med alla nya hundarna som var med. Hon hämtade sina vattenmarkeringar men jag måste bestämma mig för vilket ord jag ska använda när hon skickas in i vattnet. Nu känns det som om jag växlar beroende på hur hon reagerar på mitt / mina kommandon. Skärpning! Style fick hämta boll två gånger från båten.
Nu i kväll slår de vallarna närmast gården. Jippi, för nu kan de långa dirigeringsarbetena börja igen!

Ännu mer vatten

Idag fortsatte vattenträningen. Denna gång med kastare i båt. Betydligt enklare att ha en kastare i båten som kan locka hunden längre ut från mig som förare. Först ut var Pippin som är mycket fokuserad och löser sina markeringsuppgifter galant. Hon tvekade lite på en dubbelmarkering och stod och väntade på att få ett kast från båten men med lite peptalk gick hon ut på den först kastade dummien. Hon tog även en lång dirigeringen i närheten av stenen i viken. Den plats som jag har som mål att göra till en dirigeringsö.
Style slog nog längdrekord och hon går från klarhet till klarhet i vattnet. Nu är det dags att börja lägga in dirigering och stoppsignal i hennes vattenarbete så att jag har verktyg när det krånglar med apporten.
Chives första apport var alldeles för lång för henne och hon blev osäker. Vi fick backa rejält och vi bytte även nedslagsplatsen för dummien och då klev hon raskt in i vattnet och löste sin uppgift. Hon fick avsluta med en relativt lång markering i vasskanten och med glädje i arbetet. Morgondagens vattenträning gäller det att göra så lustfylld som möjligt för att hon ska få tillbaka sin vattenglädje som hon haft tidigare.
Lilla Busy somnade vid trädroten och brydde sig inte om det som hände. Hon kopplar av när hon måste.
När vi skulle ro hem hoppade Pippin in i vattnet. Hon fick simma hem och i början var hon stressad eftersom hon ville in i båten igen men så småningom lugnade hon ned sig och simmade bredvid båten. Hon behöver mer simvana för att känna sig trygg.

Vattenträning

I det underbara vädret gäller vattenträning. Tog med Chive, Style och lilla Busy ut i båten och rodde iväg till en liten vassvik. Lade ut dirigeringsapporterna på en sten ute vid ena udden och rodde till motsatta håll. Vinden lurade mig tyvärr. Det som var tänkt att bli apporter med vinden i näsan blev apporter som inte gav ifrån sig någon vittring till hunden som simmade åt rätt håll. Jag fick tänka om och belöna Chive och Style för att de gick rakt ut och sökte. Dagens plus var nog den tid som hundarna kunde ligga kvar i området och söka fastän apporten ej var där. Förra säsongen kom Style alltid tillbaka efter en kort stund när hon ej fann apporten. Naturligtvis belönades hundarna med dummie eller bollen. På vägen hem rodde jag förbi apporterna och tog in dem i båten med Styles hjälp. Jag tror aldrig att Style eller Chive uppfattade att det var deras apporter när vi lade ut dem. Nästa gång får jag trigga hundarna mer när jag lägger ut dem och kanske plaska i vattnet.
Vi prövade även markeringar i lågt vatten med mycket säv och vass.
Busy fick ta bollen i vattnet. Hon stod på en sluttande berghäll men vågade inte riktigt ta de första simtagen men det är inte långt borta. Bollen lockade mer än dummien i vattnet. Busy uppskattade båtturen och tyckte att det var spännande med årorna och vattnet. Hon skötte sig riktigt bra och kunde vara uppbunden när de andra apporterade. Hon kan verkligen koppla av. I kväll var hon med mig i kaninhägnet. Hon gör inga försök att följa efter de hoppande kaninerna utan kan lugnt titta på dem eller leta efter kaninlortar att äta. Bra att kunna börja så tidigt som vid 16 veckors ålder med stadgan.
Jet Power med arbetsnamnet Sam fortsätter att vara den perfekta hunden. I dag var han med mig när jag målade i ladugården. Ibland var han ute och med jämna mellanrum kollade han mig för att sedan lägga sig och sova i dörröppningen. Jag har nog aldrig undrat så mycket över en hund som honom. Han är som en vuxen färdig lärd hund. Enklare får man leta efter.

midsommarträning

Jag tog hjälp och fick blodspår lagda. Deli gick med Heidi och Deli gjorde det riktigt bra. Full koncentration från början i bra tempo. Det finns hopp! Bonnie som fick gå kopplad efter Delis spår fick ett eget spår som gick i kuperad terräng. Bonnie gjorde det mkt bra och hade full fart ev. något för snabb. Bonnies arbetsglädje i spåret är enorm och hon vill verkligen finna klöven. Leia fick ett ännu svårare spår bland stenblock och i kuperad terräng. Hon var målmedveten och löste uppgiften mkt bra. Jag trodde att hon skulle ha det kämpigt pga dålig kondition men inget märktes. Chive fick sitt första viltspår och först var hon frågande men hon tog sig och ökade i fart och målmedvetenhet och slutade med att finna klöven i en slänt och det gick inte att ta miste på hennes glädje. Sammanfattningen blir att Leia och Bonnie anmäls till ökl och med lite flyt blir Leia SVCH men vi är inte där än ...

markeringar i skogsplantering och kycklingar

Idag fick Chive och Pippin jobba med långa markeringar från apportkastaren i hög sly med stora nivåskillnader i terrängen. Svårt blev det att markera eftersom sikten var skymd och terrängen kuperad. Pippin arbetade först nära men drog sig sedan längre ut mot markeringsområdet. Hon var alldeles för slarvig och hade svårt att få in vittringen. Mycket pga värmen och dålig kondition. Jag måste arbeta med längre markeringar än vad jag gjort den senaste tiden. Pippin måste lära sig att fokusera och bedöma avståndet. En hjälp är att börja närmare nedslagsplatsen och sedan öka avståndet.

Busy och Jet, numera omdöpt till Sam efter en av hoberna i Sagan om Ringen, följde med till Rimbo och fick träning i stadsmiljön bland bilar och andra intressanta ting. Sam nosar mycket och vill gärna studera dofter och småskräp längs vägen. Busy går helst nära mig och känner sig trygg. De följer riktigt fint i kopplet, ibland före ibland efter. Jag bryr mig inte om fot eftersom jag vill att de ska bekanta sig med stadsmiljön.

Norrgårdens kycklingar har kommit, fem dagar gamla. De bor i stallet med hundarna och Bonnie är den av hundarna som har förstått att det handlar om något mycket intressant för en fågelhund. Hon nosar gärna genom spjälorna. Ska bli intressant att se hur hundarna beter sig när hönsen är vuxna och kacklar omkring på gården. När kycklingen föds ska den ha rejält med värme 36 grader. Sen sänks värmen en grad per dygn. Det blir mycket passande och kontrollerande att temperaturen är den rätta. Just nu har jag ca 28 grader. Allt för att det ska likna värmen som blir när kycklingarna ligger under hönan.

Studie av USA hundar

Har varit i USA och kunde inte låta bli att studera hundarna och deras mattar/hussar i parkerna i Boston. Många går kopplade och flexikoppel är inte ovanligt. På stora öppna gräsytor var det lek med boll som kastades iväg och hunden skulle hämta. Eftersom det ofta var flera hundar på gräsplanen så var ju risken stor att någon annan hund skulle springa efter bollen som kastades. Diciplinen var god och under den tid som jag såg hundarna leka med sin förare, sprang ingen hund efter en boll som var avsedd för någon annan. Det kunde lätt ha uppstått kaos men icke.

Den finaste hunden hittade jag dock på Science Museum, en robothund. Ack, så verklig. Den var liten som en valp och hade mikrofoner inmonterade i öronen och kunde registrera ljud och ljudens riktning. Den hade även en kamera i huvudet (syntes inte, allt var dolt) , som filmade och det som hunden såg kunde jag följa på en monitor. Hunden kände igen människan och kunde följa henne. Det blev lite dramatiskt när valpen knatade efter en liten pojke, som blev rädd eftersom valpen gick så distinkt efter honom.
Robotvalpen kunde ett 15-tal ord såsom sitt,ligg, dansa, skall osv. Men det var inte lätt att få hunden att lyda eftersom den även var programmerad att vara obstinat. Damen som vaktade hunden sa att den verkliga hunden inte alltid lyder. Om det blev för många kommandon, tänkte hunden: De där många rösterna, vad vill de nu igen? Allt såg vi på monitorn.
Hunden hade fullt av sensorer på ryggen. Den njöt när den blev smekt och talade om det med att göra små mysljud.
När en liten pojke blev för hårdhänt med hundvalpen så tog damen och satte in den i en stor träbur med glastak. Nu kunde vi observera hur den stackaren betedde sig när den blev ensam och inte kunde se människorna. Precis som en riktig hund sprang den runt och letade efter sin förare. Sedan började den att gnälla och till sist lade den sig ned med en suck. Aibo var hans namn, en Sony robot.
Kanske är det en sådan hund man ska ha?