Studie av USA hundar

Har varit i USA och kunde inte låta bli att studera hundarna och deras mattar/hussar i parkerna i Boston. Många går kopplade och flexikoppel är inte ovanligt. På stora öppna gräsytor var det lek med boll som kastades iväg och hunden skulle hämta. Eftersom det ofta var flera hundar på gräsplanen så var ju risken stor att någon annan hund skulle springa efter bollen som kastades. Diciplinen var god och under den tid som jag såg hundarna leka med sin förare, sprang ingen hund efter en boll som var avsedd för någon annan. Det kunde lätt ha uppstått kaos men icke.

Den finaste hunden hittade jag dock på Science Museum, en robothund. Ack, så verklig. Den var liten som en valp och hade mikrofoner inmonterade i öronen och kunde registrera ljud och ljudens riktning. Den hade även en kamera i huvudet (syntes inte, allt var dolt) , som filmade och det som hunden såg kunde jag följa på en monitor. Hunden kände igen människan och kunde följa henne. Det blev lite dramatiskt när valpen knatade efter en liten pojke, som blev rädd eftersom valpen gick så distinkt efter honom.
Robotvalpen kunde ett 15-tal ord såsom sitt,ligg, dansa, skall osv. Men det var inte lätt att få hunden att lyda eftersom den även var programmerad att vara obstinat. Damen som vaktade hunden sa att den verkliga hunden inte alltid lyder. Om det blev för många kommandon, tänkte hunden: De där många rösterna, vad vill de nu igen? Allt såg vi på monitorn.
Hunden hade fullt av sensorer på ryggen. Den njöt när den blev smekt och talade om det med att göra små mysljud.
När en liten pojke blev för hårdhänt med hundvalpen så tog damen och satte in den i en stor träbur med glastak. Nu kunde vi observera hur den stackaren betedde sig när den blev ensam och inte kunde se människorna. Precis som en riktig hund sprang den runt och letade efter sin förare. Sedan började den att gnälla och till sist lade den sig ned med en suck. Aibo var hans namn, en Sony robot.
Kanske är det en sådan hund man ska ha?