Naturlivet runt Norrgården bjuder på många överraskningar. Idag hörde jag att kråkorna var upprörda samt ljudet av en örn. När jag kom fram bakom en stor gran stod jag öga mot öga med en jättelik fågel, en havsörn. Säkert var den okoncentrerad eftersom kråkorna störde den. Jag kom när den satt och mumsade på sitt nyss slagna villebråd.
Jag såg havsörnen tydligt eftersom jag var ca tre meter ifrån den. Fjäderskruden bestod av ljusa fjädrar längs benen och kroppen var ljusbrun med inslag av mörkare partier. Jag hann reflektera över de stora benen och hur fjädrarna låg i lager på varandra. Eftersom jag överraskade honom, fick jag se när han flög från marken där han satt och åt. Vingarna var halvt utfällda och inte ett ljud hördes från vingslagen när havsörnen lyfte och försvann bakom träden. Fort gick det, trots örnens storlek. Hur stor var den? Gissar på två meter mellan vingspetsarna. Fotavtrycken, med tydliga kloavtryck i blötsnön var lika stora som min hand. Vilken fågel!
Hundarna som jag hade med mig hann aldrig reagera. Allt gick så fort. Style och hundar i hennes storlek har ingen chans mot en havsörn!
Läs om valparna i valpdagböckerna via hemsidan. Än finns det valpar ur Pippins kull och Bonnies kull som ej har hittat ett hem. Hör av dig om du är intresserad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar